måndag 21 april 2008
Handlingsförlamning
Jag hade några kriser i helgen, vilket ledde till totalförlamning angående mina drömmar om att röja upp. Kriserna fördjupades när en sanningssägare i min närhet inte orkade låtsas som det regnade. Då för några ögonblick fylldes jag av en tung känsla av värdelöshet. Det går verkligen inte att förklara hur stor blockeringen mot att röja upp är. När jag någon gång börjar fylls jag oftast av en enorm tyngd mot min bröstkorg. Det är sant. Jag mår fysiskt dåligt. Jag hatar det. Jag klarar inte av det. Jag blir gråtfärdig och uppgiven. Några ENSTAKA gånger lyckas jag komma igång. Men det är nästan alltid något viktigare jag måste göra - något för jobbet, laga mat, blogga eller så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Den tunga känslan känner jag igen! Det är som en ...sorg? Som en stor tyngd ...man vill bara fysiskt därifrån...!
Men du den här meningen förstår jag inte alls: "Kriserna dök en sanningssägare i min närhet inte orkade låtsas som det regnade"....
Fattas det ord eller är det någon slags kod eller nå't? :)
Oj, jag måste varit virrig när jag skrev det. Minns ej vilken formulering jag hade tänkt mig, men har nu ändrat "dök" (dök upp, kanske?) till "fördjupades". Det är inte någon kod!
Ja, sorg är nog inte helt fel. Eller en djup förtvivlan, i alla fall.
Sorg är också något jag kan känna i den situationen.
Jag kan tänka mig en dyslektiker framför en tjock bok som "bara ska läsas, så det så"!
Eller en fet person som får höra nån sorts "bara rycka upp sig"-kommentar och genast flyger 50 kilo, sägs det, om man gör så.
Man kan vara talangfull på många sätt. Somliga är musikaliska, somliga kan avancerad huvudräkning, en del har gröna fingrar, somliga kan läsa tjocka kursböcker utan att ta en anteckning och ändå ha full förståelse, somliga är händiga, ...
och somliga kan hålla ordning.
Och min talang för ordning är inte så stor.
Jag skulle vilja kunna hålla ordning, men koncenterar jag mig inte oerhört så blir det ingen ordning.
Och högar med viktiga papper som borde sorteras (eller kanske kan slängas) är farliga. Eller nåt. Jag blundar så finns de inte. Eller nåt.
Ja, så är det. Folk som är ordningssamma kan inte förstå hur det känns. De tror att det räcker med att "skärpa sig". Men det är inte så.
Skicka en kommentar