Handlingsförlamning

Jag hade några kriser i helgen, vilket ledde till totalförlamning angående mina drömmar om att röja upp. Kriserna fördjupades när en sanningssägare i min närhet inte orkade låtsas som det regnade. Då för några ögonblick fylldes jag av en tung känsla av värdelöshet. Det går verkligen inte att förklara hur stor blockeringen mot att röja upp är. När jag någon gång börjar fylls jag oftast av en enorm tyngd mot min bröstkorg. Det är sant. Jag mår fysiskt dåligt. Jag hatar det. Jag klarar inte av det. Jag blir gråtfärdig och uppgiven. Några ENSTAKA gånger lyckas jag komma igång. Men det är nästan alltid något viktigare jag måste göra - något för jobbet, laga mat, blogga eller så.

Senaste nytt

Den här bloggen har hittills inte gjort mig ett dugg mer ordningssam. Det har ju gått hur lång som tid helst sedan jag skrev. Och vad har jag gjort för insatser (utöver det gamla vanliga slitet med disk och tvätt)? Jo, en minimal insats är jag lite nöjd med. Jag har befriat en bänk i köket från en massa skräp, såsom tidningar, gamla kvitton, tomma glasburkar (i alla fall diskade), underliga gamla påsar och sådant. Jag fick bort allt och putsade bänken lite extra. Och så fyllde jag min shoppingvagn med burkarna och gamla tomflaskor och slängde allt i glasåtervinningen. Men det är en droppe i havet.
Återkommer.

Helgundran

I morgon är det lördag. Allt hänger på om jag kommer igång på morgonen ordentligt. Undrar om det blir något gjort?